Vem sade att läsning är bra?

Helt ärligt, är det så himla bra att barn läser egentligen? Ja eller vuxna heller för den delen? Man får bara en massa idéer.

Vi läser "Det spökar Alfons Åberg" och sedan är hon rädd för spöken och hoppar högt vid varje ljud och sätter handen vid örat och säger: Scccchhhh..YSSNA mamma, PÖKE!!

Vi läser "Mamman och den vilda bebin" och Junia klipper av sig håret så fint uppe på skalpen så att hon nu har en bit som står rakt upp á la Tintin fast felplacerad.

Junia och jag läser "Visst kan Lotta cykla" av Lotta på Bråkmakaregatan och nu ligger hon och gallskriker vid min cykel och säger att hon vill cykla och att hon är STOOOOR flicka och att hon visst KAAAAN cykla.

Inga argument hjälper.

(När jag förstod att situationen ändå var tröstlös filmade också en liten snutt, kul att ha för henne när hon blir äldre kanske, men med risk för alla öron, ja i synnerhet mina egna med öroninflammation som aldrig går över trots förlängd antibiotikakur, ja med risk för det så publicerar jag inte det här utan endas små vackra bilder från dramat - checka in bubblan som kommer ut ur munnen, DÅ är man arg!!).