26 sept 2007

Gravid på bilprovning

Det är så underbart att vara gravid i Spanien, det går inte att jämföra med hur det är i Sverige. Man har en särställning från det att graviditeten syns tills dess att bebin är runt året, då åker man ner till de vanliga dödliga igen.
Men som gravid här får man såmycket positiv uppmärksamhet så att det räcker och blir över; din bebis är ALLAS lycka. Första gången jag var gravid, med Junia, så vart jag väl också lite ställd, det var inte med öppna armar jag tog emot detta känslorus som väcktes hos var och envar. Tanter på stan stannar en och tar på magen, man hamnar i samtal i supern med folk i kön, flyttgubbarna spekulerar vilt i om det är flicka eller pojke (njae, de spekulerar inte, de VET ju vad som komma skall, it´s a boy, you know, remember my face!!).

I Sverige är alla gravida och det är så mycket barn överallt så fullständig mättnad råder, barnvagnsförbud på caféer, barnförbud på restauranger, sura kommentarer när man går med vagn på gatan och framför allt SVINSURA busschafförer som skriker åt en att man får fan vänta tills nästa buss, de har maxat med barnvagnar och vill inte ha in fler (och inte ser de till storleken alls, min lilla City Maxi Cosi eller MacLaren tar ju knappast lika mycket plats som de svenska herrgårdsvagnarna modell XXL – och ja, på tal om det: Varför behöver man dessa GIGANTISKA vagnar?! Barnen fyller ju inte upp ens en tredjedel och sedan ska det bytas till sittvagn ändå???) och där står man snopen kvar i snålblåsten ooch undrar vad som hände.

Jag var på bilprovning tidigare. ITV som det heter här. När jag kom körande in på mekanikerdelen så fick jag order om att stiga ur bilen, kommentaren: ”Du är tjockare än jag HAHAHA” samt överlämna mina bilnycklar.

Då jag inte sett att NÅGON annan gjort detsamma undrade jag vad denna särbehandling berodde på.

Du är ju gravid.”
”Jo men hur visste du det? Jag hann ju inte komma in innan jag blev beordrad att kliva ut.”
”Äsch det såg jag redan när du kom hit och gick in för att betala, och så tänkte jag, den där forden ska jagha koll på, du vet, det bumbar så mkt på denna kontrollen och vi vill ju inte att lillen trillar ut här ute i ödemarken.”


Wow! Så jag slapp det som jag drömt mardrömar om i flera månader och som jag försökt undvika så till den milda grad att jag till och med kört olagligt sista månaden i hopp om att komma på hur jag ska slippa undan (nej rogge har inget körkort). Ni kanske inte tycker det är jpobbet men för mig med min släng av social fobi så är det här med deras Gör si Gör så-övningar helt i klass med typ uppkörning inför publik.


Och så slapp jag! Ska se till att vara gravid i sepember 2009 också.

2 comentarios:

Anónimo dijo...

Tyvärr enligt mig verkar folk i sverige dessvärre också gilla klappa magen. Tycker nästan det är lite oförskämt när någon jag inte känner klappar som om det vore det helt ok. Men jag vänjer väll mig vid det med antar jag. Är ju roligt att folk tycker det är så kul med bebisar!

Viktoria Löwenthal dijo...

Ja eftersom det nu förekommer och uppenbarligen är så attraktivt för alla så får man väl vänja sig. Nu när jag är gravid igen hade jag glömt det där med att folk tog på en och hoppade alldeles till första gången det hände och så tänkte jag att Just fan! det var ju detta ja....