Lantz i P4

Lyssnar på Lantz i, ja var är hon nu? P4? Förstår på deras samtalsämne att hon blivit trackad för att hon är flamsig och tramsig. Jag kommer ihåg när Lantz i P3 började, jag tror jag hade flyttat hit till Spanien ganska nyligen och jag tyckte det var så himla kul att lyssna, det kändes precis så lagom svenskt som jag ville ha, eller ännu mer, som jag behövde (jo, man behöver sin svenskhet när man flyttat utomlands, annars tappar man bort sig i början, det lugnas ner mer och mer med åren).

Sen tappade jag bort henne, hade väl andra lyssnartider eller något. Så nu för ett tag sedan hittade jag henne på P1 och sorry men jag håller med de som är kritiska. Det är inte roligt att sitta och lyssna på ngn som bara flamsar och tramsar och är superintern med de som sitter i studion. Idag är det 26-åriga Tilde Fröling som får sitta och flamsa med, hon lät också hemskt rolig, oj vad de skrattar. Jag kan lätt tappa bort henne igen, faktiskt. Ingen förlust.

Att flamsa är skitkul, verkligen. Men att lyssna på någon ANNAN som flamsar, det blir tyvärr mest bara patetiskt. Tråkigt till och med.

Vart tog det programmet vägen som jag gillade, Doris? Dorris? Vad fan hette det, det som sedan blev Christer (som jag inte tycker är lika roligt men visst, jag har min skånemästare i P4 Radio Malmöhus som förgyller min vardag nu så jag har inte lika höga krav på eftermiddagsradion längre).

16 veckors föräldraledighet

Jag skrev till regeringen med anledning av de futtiga 16 veckors föräldraledighet vi har här i Spanien.
Jag tyckte att de kunde rappa på lite och styra upp det hela så att jag kan njuta av lite mer tid med nya bebin utan att oroa mig för det ekonomiska.

Jag var väldigt nogrann med att välja mina ord, talade om föräldraledighet och inte mammaledighet etc. Ändå har jag fått ett svar som endast tyder på att mämnnsikan är helt besatt av idén med jämställdehet, så till den milda grad att hon inte ens kan se vad jag skriver.

För er som kan spanska kan ni få nöjet att läsa dravlet i sin helhet här nedan, för er andra kan sägas kort; hon tuktar upp mig då jag vill ha längre föräldraledighet än 16 veckor då hon i mitt mail inte läser det som jag akrivit nämligen FÖRÄLDRALEDIGHET utan läser in MAMMALEDIGHET. Jag får då en läxa i hur viktigt det är att man samarbetar och att pappan också måste få mer tid med barnen och att det var väl i och för sig en bra idé att ha längre ledighet men att man måste rikta in sig på att detta med barn är något som bör delas. AAARRGGGHH!!!!!

Querida Viktoria, para empezar, agradecerte que te pongas en contacto con el PSOE para comentarnos tus inquietudes y sugerencias. El objetivo del Gobierno socialista a través de su compromiso plasmado en el programa electoral es el de la corresponsabilidad en las tareas familiares. Es decir, que el hombre tenga las mismas responsabilidades que las mujeres en el cuidado de los hijos e hijas. En este sentido, aprobamos un permiso de paternidad exclusivo e intransferible para los hombres de quince días, con la intención de que antes de cuatro años este permiso sea de un mes. En este momento somos el tercer país europeo que más permiso concede a un hombre por su paternidad, cuando el permiso sea de un mes, seremos UNICOS en toda Europa. Con respecto a las 16 semanas para la madre, te diré que estamos elaborando el programa electoral en estos momentos, y que cualquier sugerencia será bienvenida, pero nuestro objetivo, como te decía antes, pasa por equiparar las bajas de maternidad y paternidad, porque la responsabilidad del cuidado de nuestros hijos e hijas debe ser de las dos partes.
Un abrazo,

Hello?? Jag har inte sagt att det är jag och inte Rogge som ska vara hemma. Med Junia delade vi relativt lika, jag var hemma heltid men jobbade extra åt Zeta och David (översättare) hemifrån. Rogge börjar sällan före 15 och han tog då Junia på förmiddagarna. Hur kan hon sitta och föreläsa för mig om detta? Knast. Så går det när det går för långt åt ena hållet, många tappar koncepten.

Det värsta är att jag kan hoppa upp och sätta mig på att denna dam är den första att INTE dela lika på hemmaplan, jag kan slå vad om att det är hon som efter de 16 veckornas ledighet (som hon säkert tog ut i sin helhet och skylde på amningen trots att hon gav flaska och att en bebis måste vara med sin mamma trots att det var hennes mamma som var in charge = väldigt vanligt scenario här) rusar till jobbet och hem och handla och hembiträde som skall instrueras etc. Sorry om jag tar i men jag blir så störd!

Nu ska jag skriva tillbaka och uppmärksamma henne på att jag använde mig av uttrycket "baja por cuidado de hijo" vilket innebär väldigt neutralt "vara hemmma med barn". Nothing else. GRRRR

Nämnas bör också att jag avslutar med att ge en eloge till deras olika lagförändringar i synnerhet den som heter La ley de Igualdad (jämställdehetslagen).

Läsning för att överleva

När jag läser intervjun som Martina Lowden gjort med Kristina Lugn känns det som att jag också glider ner i soffan där de sitter och småpratar. Jag har precis som de alltid läst, kommer från en familj som läser otroligt mycket och vi använder det väl alla för att överleva den ibland bistra vardagen. I långa (lite sämre) perioder av mitt liv kan jag inte minnas annat än att jag läste, så länge jag har en oläst bok vid min sida så är jag inte rädd för vare sig ensamhet eller livets vurpor. Det är när boken tar slut som man hajjar till och snabbt måste ha tag på en ny om man inte varit förutseende nog att preparera sig med en hög.

På grund av tidsbrist jobbar jag inte längre för Zeta (Ediciones B) vilket är ett stort TYVÄRR och ett dilemma. Då jag jobbade för dem som "reader" (man läser böcker för att se om de ska översättas till spanska) hade jag alltid gott om läsning, för jo, jag läser helst på svenska (man tappar språket fortare än någon anar och man vill ju inte komma hem och göra en Dolph Lundgren).

Junia älskar att man läser böcker för henne, ända sedan hon var runt 10 månader så har vi läst "riktiga" böcker och hon har aldrig avbrutit eller velat avsluta innan sista sidan. Med "riktiga" böcker menar jag då inte Mästaren och Margartita (Bulgakov) eller What a carve up (Jonathan Coe) men jag skriver riktiga för att det ska framgå att det inte var pekböcker. Jag tror absolut att ett barn som växer upp i ett hem där man läser regelbundet, med dem, för dem och var och en för sig själva, kommer att bli en läsande vuxen.

Jag tycker uppriktigt SYND om alla som inte hittar tjusningen med en bra bok (ja jag gillar rätt mycket ytliga skitböcker också, skall tilläggas, bara de inte är riktigt dåligt skrivna).

Luftguden är död

HA ha!!! Äntligen! Jag har hittat inställningen som made the difference.

Prostitution i Malmö

Lyssnar på P4 där de pratar om prostitution i Malmö, att det är ett problem för de studenter som bor mitt i de s.k. prostitutionsstråken (Celsiusgården etc.).

Jag vet inte vad som har utlovats dessa studenter, de intervjuade talar om att det för flera år sedan talades om att man verkligen skulle göra något åt det och ja, det låter ju bra. Men jag kan ju inte se att det på NÅGOT vis har förändrats eller förbättrats, redan på min tid, när jag var runt 16 och skulle hem till min väninna som bodde på Föreningsgatan nära Värnhemstorget ( alltså inte mitt i smeten utan då några gator bort) blev man upprejad på trottoaren av kåta torskar som med nedvevade rutor väste fram en fråga om hur mycket man skulle ha för diverse tjänster.

Så om de nu lyckats få ner antalet prostituerade till vad det nu var, från 135 till ett 60-tal, ja då blir det ju säkert mer belastning på tjejer som INTE jobbar på gatan, det ter sig ju logiskt, eller.

Jag älskar Malmö, det har jag alltid gjort, Malmöbor har en avslappnad och skön attityd till livet och till det mesta. Men det gör inte att Malmö inte är skunkigt och alltid varit. Little Chicago brukade vi kalla det när vi var unga. Man ser fler locos, fler heroinister, fler skummisar och fler idioter än i någon annan stad i Sverige. And that´s the truth, Ruth.

Ser ni?

Nu hörde den retlige Luftguden det och lade in ZERO luft i det inlägget som handlade om luft. Jag ger upp, ta mig som jag är, eller snarare som Bloggen eller Luftguden eller varför inte som Aftonbladet säger att jag är.

En cool förälder. Ok.

Så, nu känns det bra igen..Jag skiter i om det blir luft mellan raderna i detta inlägg, huvudsaken är att det inte finns en hund begraven. Mellan raderna alltså.
Nej nu är jag trött, jag får ta och jobba lite så jag kommer i form.

AMEN!!

Luft! Nu blev det luft mellan raderna IGEN!! Ska det vara så varje gång jag inte sätter in en bild? Jag går från klarhet till klarhet, från tvångsmatning till tvångsbantning till tvångsinsättning av bilder i min blogg. Var ska det här sluta? Tvångsintagning?

GGGRRRRRRRRRRRRRRRRR

Coola föräldern

Sitter här och slår mig på bröstet (för bröstet? Vad är det svenskarna gör när de är så nöjda med sig själva såååå? På? För? Ovan?). Jag är en COOL förälder enligt Terri Erikssons test i Aftonbladet. Precis det svaret jag ville ha (ja jag visste ju inte innan vilka svar som fanns, det är ju inte så att jag gjort testet 100 gånger för att ÄNTLIGEN kunna skylta med detta...).

Kanske är det mina sociologistudier (hmm..tyvärr inte avslutade, de föll just på "göra-en-enkät-biten") som gör att jag kan ANA mig till vad jag ska svara för att bli den förälder jag vill vara. Eller, ja, öh, fel, för att Aftonbladet ska säga att jag är precis sån som jag är!

Invecklat? Gör den själv på: Hur är du som förälder

Här är mitt resultat (OOOHH nu slår jag mig för/på/under/vid sidan av bröstet igen):

Coola föräldern softar med barnen

"Det löser sig" är mottot

Är du avsvimmad? Hög? Febrig? Nejdå, det är bara en mycket avspänd förälder som ligger utslängd på bänken i lekparken.
Den coola föräldern rycker lätt på axlarna medan barnen sliter i varandras hår, river ut innehållet ur skafferiet leker affär med mormors juveler. Äsch, ingen fara på taket, det där löser sig säkert av sig själv, är ditt motto. Blir du bjuden på musikfestival är det inga som helst problem. Du packar bara ner lite saft och kex i vagnen och rullar dit med ungarna i släptåg. Barnen ska inte få hindra dig att se ditt favoritband - du hindrar inte barnen från att smula sönder alla kexen och pilla in smulorna i högtalarsystemet. För i den här familjen är vi softa mot varann.

Läser: Något som inte handlar om föräldraskap.
Pratar dig varm för: Att våga resa till Burma med barnen.
Skulle aldrig: Flytta till radhus bara för att det är barnvänligt.

Tvätta händerna

Män har sämre toaletthygien enligt en amerikansk undersökning finansierad av ett av landets tvålföretag.

Jag skulle här vilja passa på att offentliggöra resultaten av en djupare studie (med risk för att bli halshuggen) som visar på rent kulturella skillnader:

Fransyskor tvättar inte händerna alls efter toabesök, och italienskorna och ytterst sällan. Detta efter en studie som jag har gjort sedan februari 2001 här på the office.

Jag gör samma observation varje gång, och när de sedan tar i handtaget med sin, ja kanske inte smutsiga men dock ohygieniska hand, ja då tänker jag USCH och sedan tar jag ändå på handtaget och tänker: Inte bli som Michael Jackson, inte bli som Michael Jackson...

Det finns bästisar och så finns det bästisar. Junia och Selma har känt varandra sedan magen och jag har delat varenda fundering om graviditet och barn och blivande pappor och förlossning etc. etc. med hennes mamma Maria.

Nu är nummer två, om allt går bra, på väg, både här och där. Denna gång med tre månaders mellanrum i stället för 3 veckor men det får väl anses överkomligt. Den här lilla filmen gjorde jag när jag satt och testade funktioner på movie maker, inget som visar att jag gått en mastersutbildning i antropologisk dokumentärfilm men likväl ett sanningsenligt vardagsreportage : )

Sanningen (inte den ljuva)

Nu när det lagt sig lite så kan jag nämna det. Jag var lite chockad. Hos läkaren i måndags blev jag ju vägd. Man blir ju det. Jag brukar inte bry mig, har ingen våg hemma, har aldrig varit jätteintresserad av vad vågen har att säga. Men nu talade den liksom direkt till mig. 79 kilo.

När jag var gravid med Junia var min slutvikt 81.

Jag gick in på en lägre vikt denna gång.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Mi tierra. Kan ju inte köra på det i evigheter. Varför jag kom att tänka på detta var för att jag och Junia har bakat bröd, och det blev så satans gott, och nu håller jag på att prova igenom alla pålägg vi har i kylen. Nästan så man hoppas på att O´Sullivan ska visa sig från sin bistraste sida så att man blir tvångskommenderad att äta sunt. Ena dagen tvångsmatad på jobbet, andra tvångsbantad av livet.

Det är synd om människan (oh!! Nu måste jag lägga till att haha, ja jag vet, ett i-landsproblem, för det gör man nuförtiden i Sverige för annars kan man få strupen sliten i stycken av alla hungriga politiskt korekta vargar. Bättre förekomma än att förekommas - hur gärna skulle jag inte vilja hitta en riktigt bra översättning på det på spanska eller katalanska. It´s not the same, it´s never the same, inte när det handlar om fyndiga grejer).

Confused

Rogge är ju, som kanske vissa uppfattat, lite förvirrad och ja, vad ska jag säga, slapp?

Och nu när jag är gravid matchar jag honom ganska bra.

Tidigare tappade jag en äggkartong i marken precis när jag skulle sätta in den i kylen.

Jag tog upp den, tänkte lite, och så satte jag in den.

Må näste man ha tur när han öppnar den, tänkte jag glatt och önskar att det inte blir jag.

Som Bush och framtiden. Det löser sig nog, och om inte, så kan ju någon annan ta hand om skiten.

Ja hur kunde jag??

Hur kunde jag glömma Luz Casal? Hur kunde jag bara undlåta att ha med Piensa en mi och Un año de amor?? Dessa sånger, som jag har GRÅTIT ÖGONEN UR MIG till. Och som man har dedikerat till diverse skitstövlar. Och som man lånat ut till sina systrar så att DE i sin tur kunnat dedikera dem till andra skitstövlar.

Höga klackar ja, som jag GRÄT när scenen kom där Victoria Abril försöker få de två transorna att stänga av radion eller den lilla tv:n eller vad de nu var, för att hon ska slippa höra mamman uppträda. Bara jag läste Terris kommentar (nedan i tankar) så rös jag, ja herre jissenes, vilka sånger. Och vilka framföranden. Och nu har jag sett Un año de amor på you tube (tusen tack ni som skapade youtube, snabbt snabbt kan man få sina akuta behov tillfredställda) och ännu en gång blivit alldeles betuttad i Miguel Bosé som transan. WOW!

Ok, nu hoppas jag att jag inte ska behöva ångra bittert vad jag säger nu, men när jag hör de här sångerna så längtar mitt hjärta så det gör ONT efter att vara sådär knasjäkla olyckligt kär, supa skallen i bitar och bara vara dekandent. Som det var så himla lätt att vara i Barcelona då, i slutet på 90-talet, bland alla mörka mögliga små barer och ouplysta gränder, absint och plaza real. Det var tider det. Fast det är kul att vara lycklig också. Man är bara en klart sämre skribent.

Piensa en mi

Störting Sterling

Heder åt de 35 eller fler som klev av Sterlingplanet som skulle gå från Nice till Stockholm och av olika anledningar blev flera timmar försenat – Jag hade gjort detsamma. Att Sterling inte betalar ngn ersättning utan lugnt hävdar att allt var i sin ordning (efter flera timmars förseningar samt olika motstridiga uppgifter från personalen) är helt i Sterlings anda, de senaste åren har allt gått ut på att ge sämsta möjliga service till sina passagerare. De skyller på att de är ett lågprisbolag och att man inte kan kräva annat än dålig service, snäsig personal och tusentals obskyra extrautgifter som man upptäcker efterhand (och som ändras stup i kvarten), men jag har åkt både billigare och trevligare i mina många resor Köpenhamn-Barcelona.

Jag reser inte med Sterling längre. Det känns inte vare sig trevligt eller tryggt. Personalen, som tidigare var bland det trevligaste man kunde ha att göra med, är idag en källa till oro innan varje flygning, ty vad ska de hitta på den här gången: tre timmars incheckningskö, underliga extraavgifter, begränsat bagage, barn får inte flyga si, barn skall inte ha den sortens biljett, du får inte ha med dig vagnen till planet – till nyfödda rekommenderar de att man använder sig av Kastrups sittvagnar för barn +1½ år även i fall då de VET att man är 3 timmar försenade och att man därför måste gå och bära på barn och packning inne i vänthallen – FULLSTÄNDIGT OFLEXIBLA!

Tacka vet jag Spanair.

Orange och Vodafone på 24 timmar - too much!!!

Inom loppet av 24 timmar har jag lyckats med att ringa två av de samtal som jag hatar mest i hela världen: Till Orange som har hand om vårt ADSL och till Vodafone som igår ringde och erbjöd mig en ny mobil (via ”puntos” som jag skrapat ihop efter flitigt pratande i över ett år).

Orange var som vanligt ett katastrofsamtal.

Efter att vi haft med oss datorn till Girona skulle Rogge koppla upp sig och då funkade inte anslutning. Jag vet att det händer ibland när man haft wifianslutningen av. Enklast för att sparka igång den brukar vara att gå in och köra ”repair” så hittar den IP etc igen. Men eftersom Rogge inte e så tekniskt lagd så pallade jag inte sitta här på jobbet och guida honom så jag sade att han skulle ringa till Orange. Ve och fasa. Möttes av en helt uppfuckad dator. Inget är sig likt. Snubben som skulle hjälpa honom har lyckats de-install det mesta samt ändra de flesta settings.
Inget funkar. Inget.

Igår kväll satt jag i två timmar och försökte förstå vad som hänt, innan jag tillslut gav upp och ringde till min egen avrättning. Nä faktiskt, jag orkar inte berätta om hur det gick. Men jag kan nämna att efter att vi typ fixat om i datorn i över en timme och det känns som att lösningen är, om inte nära så åtminstone i sikte, ja då bryts samtalet av ngn anledning. Hur får man tag på samme tekniker, eller näru, bättre upp, jag hade lyckats förhandla mig fram till en Técnico Superior! Dvs inte en nyanländ argentinare som är ack så artig men som innan han flyttade till Barcelona aldrig hört talas om adsl... técnico, ja pytsan.

Men ok, det funkar nu, det gör det. Jag har suttir sammanlagt i cirka 5 timmar i telefon (inkluderat Rogges samtal) och guess who´s paying?? Tror ni det är gratis att ringa till en tekniker på Orange efter att en tekniker fuckat upp din dator?? Yeah right.

Sedan ringde de från Vodafone och erbjöd mig en Sony Ericsson V630i gratis. Jag hade inte ork att besluta mig och så ville jag kolal vad det fanns mer att välja på så jag sade att jag skulle ringa upp idag. Idag ser jag att de inte har den på lager (efter att jag bestämt mig för att jag ville ha en) så jag ringer och försöker den vägen istället. Efter 35 minuters hit och ditande så får jag veta att jag kan hämta den hos närmaste Vodafone-butik. Nej nej, den gubben går jag inte på igen, det har jag redan råkat ut för en gång, ett jäkla snurrande efter en beställd telefon som ingen har i lager, där de faktiskt SKRATTAR en rakt upp i huvudet när man frågar efter det eller det märket och menar på att DEN, haha, DEN har vi inte haft i lager på över 6 månader.

Varför gör de så? Jag blir ju bara missnöjd! Finns väl ingen kund som blir glad av sådant här?
Så när en automatsik dam nu ringde upp och frågade om jag var nöjd med mitt samtal med Vodafone så svarade jag kategoriskt MYCKET MISSNÖJD på alla frågor. Inte för att det hjälper men vad fan, jag tänker i alla fall utnyttja min rätt att klaga.

På tal om det så kommer jag ihåg när de ringde från Orange efter att vi haft en incident sist och frågade om jag var nöjd och de när jag svarade att jag INTE var nöjd glatt svarade:
Tack Viktoria för att du stannar hos oss här på Orange, god eftermiddag! Och så lade de på. Då testade jag så när de frågade vad jag tyckte så sade jag sanningsenligt: Ni är en stor möglig skit och ena jävla idioter som jag hatar allihopa!
Gissa vad de svarade?
J just det: Tack Viktoria för att du stannar hos oss här på Orange, god eftermiddag!

Tens pupa mama???

Tänk vad man som kvinna (OBS!!) ska igenom när man ska ha barn, hela graviditeten är en lång backe full av underligheter som sedan mynnar ut i den värsta smärta som någon kan tänka sig (eller snarare INTE tänka sig) och sedan ett allmänt stadie av konstant tilt under några månader.

Det ”stora” pratas” det ju vitt och brett om, det att föda själva barnet, men allt annat, vägen dit? Allt detta rännande hos läkare och provtagningar och vägning och ultraljud. Visst, mycket av det är ju roligt och det är en spännande process och man är delaktig etc. Men helt ärligt: jag hade inte haft NÅGOT emot att det var Rogge som skulle föda. Eller att vi kunde turas om.

I morse var jag t.ex. iväg och gjorde O´Sullivans test (gör man det i Sverige?). Skitnice, upp i ottan, iväg till provtagning på fastande mage, stucken i armen innan man ens hunnit vakna, kissa i kopp, dricka sötad apelsinjoxdricka, sitta rakt upp och ner i en timme och inte kunna ta en kaffe ens, för att sedan kissa lite mer och bli stucken en gång till. Fantastisk start på dagen. Jag beslöt mig redan innan att inte ta bilen, det är nog med trafikfaror på Catalunyas gator.

Men nu är det gjort för denna gång och hoppas vid GUD att allt är bra så att jag slipper göra nästa steg (samma procedur mer eller mindre fast med 3 timmars väntan istället för, vad som då ter sig, ynka en).

Och ja, ännu värre om det visar sig att JO du HAR denna bebisdiabetes = FULLSTÄNDIGT slut på livets goda (det som fanns kvar efter att man fråntagits vin).

Jag tror inte Rogge fattar hur mycket olika jox man går igenom, även om han vet att Jo idag ska jag till doktorn för bla bla. Junia har blivit alldeles doktorsfanatisk efter alla olika besök (diskbråck, rehab, gyn, UL, öroninflammation, ngt mer?) och ska nu ständigt leka doktor med mig som favoritpatient. Ja jag antar att jag verkar skruttig och då känns det väl mer verkligt. Standardfråga när hon ser mig:
-Mama te pupa? (Har mamma ont?)
Doktorn? Mamma doktorn? Yggen? Puppa? Titta örat? Ja no tens pupa? (Ryggen? Ont? Titta på örat? Har du inte ont längre?)

Hm, vi får nog ta och styra upp detta snarast!!!

Tankar

Allmänna tankar medan mitt datorsystem skakar igång sig (det är lite slött).

Om min doktor på bebiskollen igår säger; Och du kollar lite vad du äter?
Är det då en fråga eller ett påstående. Eller, ve och fasa, en uppmaning?
-Ja-arå, svarade jag, det du ser (viktuppgången) är bara resultatet av att vara i Sverige. Mi tierra you know. Men nu är jag tillbaka i landet med århundrades tråkigaste bagerier om man är gravid.
Jo men de är det. Vissa saker ser goda ut men är det inte. Andra saker ser inte ens goda ut. Fast zigojnerarm låter äckligt men är gott. Faktiskt.

1-0 till Sverige mot Nordkorea. 3-0 måste de ha. Känns inte som att Sverige tycker att det är lika roligt denna gång, har feminismen tagit ett steg tillbaka? Eller har ni fullt upp med den borgerliga regeringen och deras alla påhitt? Fast ena kommentatoren säger lite fjöniga saker, Bra att hon fick ta ner den bollen där, bra för självförtroendet. Hello? Skulle de NÅGONSIN säga det om spelarna varit karlar. Så, där kom straffet, 1 mål till Nordkorea, 1-1.

Att köra bil när man är trött och har dubbelseende är ok i Sverige. På motorväg in eller från Barcelona är det rätt drygt emellanåt, svårt att vara så förbaskat vaken hela tiden. Inte en sekund kan man slappna av helt, då kommer det ngn gammal lastbil dundrande eller man tvingas plötsligt byta fil från längst till höger till längst till vänster. Och så dessa skyltar som talar om att si och så många (runt 250 om jag inte minns fel) har dött i trafiken bara i Catalunya sedan årsskiftet. Och att runt tusen blivit svårt skadade. Tvi.

God det e segt att jobba ibland.

Alla dessa gudar

Tänk, kommentarsguden är nog den bästa av gudar! Man behöver inte ens tänka: Gud vad jag får lite kommentarer jämt så SWISCHT så ligger de där i högar – underbart!
Eller vänta, kan det ha varit ”jag-ska-fan-i-mig-blocka-dem-hela-familjen-o-alla-andra-också-guden” som hörde mina tysta svordomar, eller snarare, mina övergivna suckar (eller e-hej! vänta nu, vem övergav vem?) och tänkte att ”shit, hon är ju duktigt under isen – vi får fixa lite kommentarer!”

Whome ever, nu är gudarna vädrade och i dagsljuset, Sara har gjort dem offentliga en gång för alla.

Bra eller dåligt? Att jag nämner detta nu, kommer det göra att de försvinner för alltid?

På tal om luft

..och kanske snarare då om att INTE få luft så hörde jag på radion imorse om en kines som efter 72 timmars pokerspelande på ett internetcafé i Peking dog utan att ngn till en början uppmärksammade det.

Tydligen har det nämligen blivit så vanligt att man använder internetcaféerna som en slags tillfälligt boende då man hamnat i någon prekär situation.

En del caféer med känsla för detaljer har till och med börjat erbjuda sina gäster små duschbås (detta för allas trevnad, säkerligen). 10 euro dygnet kostar det att sitta vid datorn jämfört med dryga 150-300 euro för ett tillfälligt rum i city.

Luftiga inlägg

Layouten är det inte jag som bestämmer.
Jag vet inte vem det är, känner henne/honom inte, men det är ngn med mycket känsla för rymd. Jag vill INTE ha så mkt luft mellan raderna, jag är en komprimerad jävel som gillar saker smått.
Och stilrent.
Men noops, på min blogg ska det, har någon bestämt, vara luftigt och lite spattigt och lite foton liksom utkastade i ingenting.
Sorry.

Behöver ni regn?

Jo men nu är det överbevisat. Om man vill att det ska regna, om så bara lite grann, så kan man betala en biltvätt till mig och så kan jag få njuta av att ha en nytvättad bil i sidådär en 30 minuter (om jag har tur).
Jag har faktiskt aldrig sett på maken.



Jag har inte tvättat bilen sedan innan Sverige, och nu kände jag mig till slut så bonnig att köra omkring i Barcelona (t.ex uppe hos min doktor som är ena riktiga snobbekvarter och allas bilar blänkar av senaste vaxningen) så jag var TVUNGEN. Sist jag tvättade den (och sa att jag aldrig mer skulle tvätta den om det började regna inom 24 timmar) så blev det sandstormsregn från Afrika samma kväll. Jo man tackar.

Hela vägen till Vilassar tittar jag mot skyn, åt öster. väster, norr, wherever - inte ett moln i sikte, blå himmel, inget bakom bergen, inte ett minsta litet ett.



Jag frågar killen vid tvättinfarten; Vad tror du, blir det ngt regn? Han skrattar glatt och prackar på mig ngn tvätt som är snäppet över normal (jag hade annars kört på simplaste simpel, med tanke på att, ja, att det är JAG som skall få bilen tvättad).



Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck på högsta volym och njuter av att inte Junia är med och sitter och gallskriker (sin vana trogen) och när tvättrullarna har svept över och det har skummat och haft sig och jag kommer ut på andra sidan, gissa vad som möter mig???!!!!!!



Så ja, nu åker jag omkring skitig igen. En gång bonne alltid bonne.

Om man är tillräckligt trött...

...somnar man överallt. Jorå, jag somnade hos Dr Galera idag.

Vilaur och väghoror

Vi har haft en UNDERBAR helg i Vilaur! Huset som familjen Maria/Dome och Selma har hittat är FANTASTISKT, det ligger fantastiskt, det har en fantastisk utsikt från den stora takterrassen och det är urhärligt, precis som ett bonnahus på landet ska se ut.

Landskapet är precis som jag älskar, grönt, lövskog blandat med lite barrskog (men inte så så att det blöir mörkt och dystert utan bara lagom så att det luktar gott), böljande i små kullar som inbjuder till långa promenader, ja helt underbart.

Vi har varit runt lite och botaniserat i närheten, lördag åkte vi till L´Escala och tog ett eftermiddagsdopp och på söndagen åkte vi till en del småbyar i närheten (ngn hade marknad och en annan Fiesta Mayor= årliga byafesten, men ingetdera var ngn hit) och sedan vidare med vår picnicmat till playan i Empuries. Sagolikt. Och där finns ett hostal som såg så romantiskt ut så ja, det kan jag rekommendera till alla som vill ha en helg off town, precis vid havet i en liten "cala" (bukt), hostal Empuries, checka in!

Sedan finns det sådant som ger smolk i bägaren. Längs med alla landsvägar sitter dessa kvinnor på sina vita plaststolar, i gassande sol, utplacerade av ngn trevlig hallick från morgon till sen kväll. Varenda gång håller jag på att köra av vägen då tusen tankar rusar runt i hjärnan. De ser så unga ut, vissa av dem. Är de här legalt? Eller är det trafficking? Vad kan man göra? Vem är de? Har de något val? Sitter de där "frivilligt"? Varför gör ingen någonting? Är poliserna mutade? Väntar de med att göra ngt för att något större är i görningen? Är det då rätt att låta dessa kvinnor befinna sig i denna utsatta position tills vidare? Vad kan JAG göra?

Får mig att tänka på när Emma och jag vääääldigt sent en natt, ja en blöööt natt kan tilläggas, hamnade på en av Barcelonas mest kända strippklubbar. Jag hade sett ngt reportage på tv och där såg det glammigt värre ut (ägs dessutom av ett svenskt företag om jag inte minns fel, ingen nämnd ingen glömd).
Det var det värsta jag varit med om och så långt ifrån reportagets glitter och guldindränkta show. Efter en pampig ingång slungas man rakt in i mörker, nerför en brant liten trappa, in i ett litet kyffe till rum där ett antal män (oh, i reportaget var det nice lights och massa par och chica sällskap i publiken) satt och svettades inför anblicken av en snurrande tallriksplattå där porr av grövsta slaget visades live.

Emma och jag satte oss efter ett tag i baren och blev snart uppvaktade av en tjej. Antropologistuderande som vi var kunde vi ju inte låta bli att fråga hundra frågor, hon svarade lite på knagglig spanska och drog sig snart tillbaka och lämnade oss åt vårt öde.

Dagen efter skulle jag på bröllop hos ngn gammal klasskompis till Rogge, och Rogge hade, som han är, självklart inte förberett mig på någonting. Bruden som hans kompis gifte sig med är multimultimultimiljardärska, det var secret agents överallt, runt 500 pers, galet och framför allt en chock för min stackars alkoholindränkta yrvakna hjärna - hade väl inte sovit mer än en tre timmar, hoppat i galastassen och hepp, here we were...

shittamojja, ja det var nog det minsta man kunde säga om det.

Jag antar att om jag inte hade tyckt att polis verkar vara ett så dekandent yrke, eller snarare en så dekandent yrkeskår, full av män som gör som män vill och fyller mäns villkor och behov (okontrollerbara, som alltid), så hade jag nog kunnat tänka mig att bli polis bara för att utreda fall som detta med trafficking.

Detta blev ett långt inlägg.

Junia har ritat

Här har Junia ritat bebin i magen och lite blommor och sig själv. Och ja, behöver det nämnas att lila är favoritfärg?

Jalmar/Aaron/Levi eller va fan, en brud?

Hepp!! Oj vad skönt. Allt bra, alla organ sitter som de ska och har rätt storlek för en bebis i den åldern. Bebis, tja, foster då. Och nej, jag vet inte vad det är. Nu finns det en människa på denna jord som vet vad det är och det är ngn doktor på Dexeus. Men men, än så länge kommer vi bara på pojknamn.

I Spanien gör man oftast 20v-kontrollen på en av de större klinikerna, som Dexeus eller Quiron.
Jag går annars på Gynaikos, hos Doctor Galera. Gynaikos är en liten privatklinik bestående av 4 läkare som tidigare jobbade på Dexeus men som pga diverse anledningar beslöt sig för att gå sin egen väg. Jag trivs väldigt bra på Gybaikos, de är alla väldigt vänliga och när man skall föda tillhör man Clinica Sagrada Familia som var väldigt familjärt och trevligt och helt ok stora rum.

Nu vill inte Junia att jag ska hålla på mer med datorn så ja, nu ska vi hitta på annat. Scannar in bebisbilder en annan dag, imorgon skall vi med all säkerhet till Vilaür.

Fins un altre!

Lite allt mögligt

Lätt bisarrt börjar nu hela Madeleine-fallet bli.

Den mamma eller pappa som inte någon gång varit ASTRÖTT på sina barn: kasta första stenen.
Tänk, har inte jag ibland skrivit skit om Junia här på bloggen, offentligt? Skulle det en dag kunna vändas MOT mig? Som ngn slags bevismaterial att jag skulle vara fullt kapabel att mörda henne? Nej, herrejisses. Mycket kan man tycka och tro, men det får väl finnas gränser. Även om föräldrarna skulle vara de skyldiga så tycker jag detta dagboksinslag, som till och med på DN slås upp som ngt stort, ja det har en äcklig spekulativ klang. Pjuh.

Snart ska jag bomma igen för dagen och gå till Dexeus för 20 v scanning. Nervöst. Hoppas att allt är som det ska där inne. Håll tummarna för mig. Rogge kan inte följa med. Känns extra jobbigt, hu.

Men OM allt är bra (inch allah!), och OM allt funkar som det ska, så kanske jag kan posta en liten film med verkligt INSIDE information, ett rakt av insiderjobb. Baby Levi/n in action. För jorå, nu är vi tillbaka vid ruta ett. Fast med ett litet tillägg av ett n. Levin. Istället för Levi. Men vem vet, det kanske blir Hjalmar i katalaniserad version; Ialmar. Ser lite knasigt ut men what da.

2-0 till USA. Skit då.

Karlsson på taket - Kuckelimuckmedicin

Jag är världens sjukaste! Var är min kuckelimuckmedicin?

11 september

Idag är det den 11 september och Junias gudmödrar Betty & Rosalie flyttar till San Fransisco för att uppfylla en gammal dröm.
När de bokade biljetten tänkte de inte ens på att de skulle åka den 11, det enda de hade klart för sig var att de var tvungna att vara där den 12 då Betty fyller kärring. Och ja, nu kommer de ju att vara det.
Vi kommer ha en anledning mindre att åka till Sverige, och hälften av alla besparingar får gå till en resa till S.F.
Men jag tycker det är coolt, alla som förverkligar sina drömmar är värda en stor eloge.

Madeleine

Till alla som av någon anledning tycker att Madeleine får FÖR MYCKET uppmärksamhet, läs följande artikel: http://www.theherald.co.uk/features/featuresopinon/display.var.1430518.0.0.php
Läs och begrunda.

Malmöläkaren

Är det för att hon fick brösten och bikinilinjen fixade som folk inte reagerar mer? Hade det varit värre om hon hade vart inne för att fixa mandlarna?

Sätter inte läkare en yrkesstolthet i att något sådant här ABSOLUT inte skulle få hända?
3,5 fjuttiga år och 180 000 i skadestånd är för mig sjukt lågt men visar ännu en gång att världen är helt jäkla psyko.

För läkare ska man ju ha största förtroende, man skall kunna gå till gynekologen utan att känna sig privat, man skall kunna klä av sig och blotta sig fullständigt för man står framför ngn som ser på dig VETENSKAPLIGT och inget annat. Att denne läkare försvarar sig med att han under operation har kliat sig på snoppen etc. är så jäkla vidrigt så jag kräker.
Att han över huvud taget har ngt att säga till sitt försvar är SJUKT.
Tvi!

Sshhaaaaaaaaaaaaaanjaa och bög-Loranga

HA! Äntligen har jag fattat vad Sshhanjaa är för ngt!! Det tog sitt lilla tag och teorierna var många.
Junia har tjatat om denna Sshhanjaa, hon vill titta på tv och nämner sedan med drömmande lite ”snääääälla mamma-röst” Sshhaaaaaaaaaaaaaanjaa.

Sshhanjaa?! Jag har hela tiden sett ngt typ Sshhanjaa – rymdens krigare eller Sshhanjaa – drakarnas drottning. Vet inte varför.

Och så handlade det om Loranga, Dartanjang och Mazarin!
Jag hade till och med glömt att vi hade den, nu njuter vi fullt av denna underbara fullständiga anarki.

(och ja, vad var det Rogge sa om Loranga: Va? Han den bögen? Är han Mazarins pappa? Hmm..kulturkrock – varför skulle Loranga vara bög? För att han har rött på kinderna, sidenmorgonrock, tehuva på huvudet, och – märk väl: exotiska ögon!!)

Hemorrojder och honung

Ord är spännande.

Varför låter en del ord t.ex. så äckligt så att man nästan skäms för att säga dem?

Att jag fått diskbråck till följd av graviditeten låter t.ex. INTE äckligt i mina öron, men däremot tar det emot mer att säga att man fått hemorrojder. Bara ordet i sig låter obehagligt och lite fult, men man är ju liksom inte mer delaktig i att man fått hemorrojder än att man fått diskbråck, jag menar, knappast ngt man kan hjälpa (och de härstammar ju båda från exakt samma sak; mer kroppsvikt än vad som sig bör och för mkt stillasittande (också lite annat smått och gott med gemensam nämnare graviditet).

Hemorrojder får inte ens vara med i stavningskontrollen i Word, medan diskbråck glatt passerar som korrekt val av ord.

På tal om hemorrojder så kan jag här nämna att ngt som hjälper suveränt är honung. Jag har aldrig varit med om maken till bättre botemedel än honung – och så är det så få som känner till dess läkande effekt. Om man slår skallen i ngt (eller ngn slår en i skallen) så att skinnet spricker och århundradets bula är på väg: sätt på lite honung och effekten är OMEDELBAR! Sjukt effektivt. Och inte alls lika kallt och obehagligt som en isbit, som dessutom inte har ngn direkt desinficerande effekt.

Våldtäkt

När jag bodde i Malmö var jag alltid rädd för att bli våldtagen, jag hade ständigt min superstarka tårgas med mig samt nyckelknippan i handen för att vid eventuellt påhopp försöka mig på ngt avancerat i försvarsteknik. Om jag gick på en gata och det kom en ensam man blev jag så rädd så jag fick andnöd, hjärtat slog som att det skulle sprängas. Men skulle det istället ha varit t.ex. tre killar/män, ja då hade jag inte blivit rädd alls utan kännt mig relativt trygg.

Idag är detta helt förändrat. Gruppvåldtäkter har ökat markant, de som våldtar har inte längre samma profil som tidigare. Ofta hör man om unga gärningsmän, och av en eller annan anledning har de en fullständigt katastrofal attityd till vad kvinnor är och vad man kan göra med dem.

Att idag möte ett killgäng på en öde gata hade fått mig att skita på mig pom jag hade varit ute och svängt mina lurviga i Malmö (jag säger Malmö då det är den bästa Sverige-referensen jag har och då jag alltid ansett Malmö vara värre kriminellt belastat än andra städer. Det är dock helt baserat på min uppfattning och har ingen förankring i någon aktuell statistik.).

I natt blev en tjej utsatt för en fullbordad våldtäkt i centrala Malmö, gärningsmännen var tre killar i 20-årsåldern.
Stackars sate säger jag bara.
Med hopp om en bättre tillämpad lagstiftning.

Lästips: Flickan och skulden av Katarina Wennstrand

Utsatt? Brottsofferjouren

Bloggare har börjat ta helg

Jag fick akut dåligt samvete när jag insåg att jag sedan lååång tid tillbaka gladeligen tar ledigt från bloggen så fort andan faller på. Men så ser jag att andra gör detsamma, och så känns det genast bättre. Vilket flockdjur jag är. Ibland. (Lade till ibland eftersom jag antar att många som känner mig kanske inte direkt ser mig som en följsam liten fisk i stimm...eller vad var det nu det stod på pålen i vattnet mellan broarna i gamla stan; "endast döda fiskar flyter med strömmen". Just det.).

Stort sorry

Förstår om jag ger ett något förvirrat intryck idag. Det är väl diverse sömnproblem som börjar visa sig...
Prat om blöjor, Vilassar, Zlatan, Madeleine, och ja, jag tänker självklart inte nämna Filip och Fredriks töntiga fråga till Zlatan. Och vem vet, bittra jag, om jag nu blir påhoppad av att skriva det..

Elias feat Frans - Who's da man

Vi laddar inför Danmarksmatchen imorgon...

Om Madeleine

Ja jag saknar ord.

Hoppet släcks. I samtliga tidningar rapporteras nu att Madeleines mamma delgivits misstanke om delaktighet i Madeleines försvinnande.

Fast det kanske det redan hade, det har ju gått rätt lång tid nu. Vet inte vilket som är mest fruktansvärt, att ett par föräldrar mördar sitt barn eller att någon annan har gjort det. Som mamma känns det på ett sätt skönare om det är de, men samtidigt känns det som det värsta brott som kan begås. Att önska ett lyckligt slut i detta läge känns svårt.

Blöja eller inte blöja

När jag var i Sverige i somras uppmärksammade jag att flera äldre barn hade blöja, ibland riktigt stora barn.
På de flesta dagis här i Spanien gör de gemensam sak av potträningen, barnen inspirerar varandra och de flesta är blöjfria innan 1-2 kursen är klar (oftast har dagis gruppindelning efter ålder).

Jag läste i Aftonbladet att det skulle vara av betydelse att blöjorna i Sverige är så bra så att barnen inte märker av när de kissar eller bajsar. Jag tror faktiskt inte att det har mycket med det att göra, vi har samma märken här och de är inte sämre. Kanske är dagispersonalen mer engagerade i just denna fråga, kanske är det ett annat synsätt, vad vet jag.

Jag vet bara att när Junias fröken sade till mig att de skulle vilja potträna Junia efter påsklovet så ansåg jag det för tidigt, hon visade INGET intresse för potta eller vad som sker i blöjan. Men första dagen på påsklovet bad hon själv om att inte ha blöja, och ja, sedan dess har vi inte haft någon. Jag kan räkna olyckorna vi haft på en hand, och de har då mest varit i rent provocerande syfte så ja, de räknas väl knappt som olycka utan snarare som krigsförklaring.

Ett öga rött

Kommer den måntro till Barcelona? Jag vill se hur Integrationsplanen ter sig på film. Till Verdi eller Verdi Park (originalversionsbio) kanske?
Svårt att texta kanske, men vad fan, det finns ju blattar här med, även om det fortfarande är mer segregerat än i Sverige där vi alla är som en stor lycklig familj. Right.

四小天鹅 - Four Little Swans (中芭 )

Undrar hur Junia kommer klara dagen med kläder på. Hennes måtto denna sommar har ju varit:
-Nakenfis!
Hon fick lov av mig att ta med sig en fin slöja med blommor på som man har när man dansar till S som i sångerska med Eva (finns tyvärr inte på youtube så jag kaninte visa hur VACKER Eva är så att ni förstår hur VACKER Junia tycker att Eva är). Undrar om fröken Montse fattar vad det är som gäller..och hur ska jag översätta nakenfis? Pet desnudet?

En annan favorit att dansa till är dessa små flickor, Junia är salig. Again and again and again mamma!!
Åh vad de dansar fint!!!

Att bo i by - svar på Dina/Evas fråga om att bo i Vilassar

1) Klimatet är lättare här (tycker jag), folk är vänliga; det är en by for God sake, inget Bcn-storstadstuffhet. Så ja, så länge man inte är EMOT katalanska (vilket är dumt att vara om man valt att bo i Katalonien, tycker jag) så tycker jag nog att det är lätt att vara svensk och bo i Vilassar. Lättare än vad jag tyckte det var att bo inne i Bcn. Allt jag saknade som svensk tidigare klarar jag av bättre nu. Känns mer svenskt att vakna här, fåglarna kvittrar, inga avgaser, folk är snälla, lite bonniga (som vi svenskar) och ja, milt klimat (socialt såväl som väder).

2) Klart ni får komma och hälsa på, jag är som ni ser en GOD (på svenska denna gång) ambassadör för min by - Everyone´s invited!

3) Fram till nu har vi också haft alla nära och kära i Bcn, fast nu har faktiskt två familjer av dem vi umgås med flyttat hit till Vilassar, fantastiskt trevligt!

Så, det är bara att säga till när ni vill komma!

Va? Har en galen varg kommit lös i byn?

"Att gripa och döda Usama bin Ladin har självklart en ”väldig prioritet” för USA, kommenterade Vita husets rådgivare för inrikes säkerhet Frances Townsend efter uppgifterna om al-Qaidaledarens kommande videobudskap."

En mening som denna visar så tydligt att vi här inte pratar om männsikor längre. Ingen skall dömas...

"We're gonna hunt 'em down, smoke 'em out, and then git 'em"

Frida - Dunka mig gul och blå

Söta Frida, ja du, det är inte lätt att sticka upp.

Dagisstart

Det är mycket snack om inskolning/icke inskolning på de spanska bloggarna just nu, eller njae, inte de spanska bloggarna egentligen, utan hos oss utlänningarna här i Spanien, vi som trodde att inskolning var en halvtimmer per dag i tre veckor och fick tji så det skvalade... (Läs mer hos bl.a Dina och Maria)

Idag ska Junia till dagis första dagen efter sommaruppehåll.

Till att börja med är det mobbingvarning, med all säkerhet. Jag lade inte fram ngr kläder till Junia att ha på sig/ha med som ombyte vilket innebär att hon mycket troligt kan gå dit i byxor storlek 68 (vad då?? Det ser ju ut som piratbyxor!! Ingen som märker det!!) och till det matcha med en snygg pyjamaströja i vitt med aprikosa blommor (va, är det en pyjamas? Ja jag skulle då aldrig se skillnaden) och de glittriga turkosa badskorna som vi brukar ha när vi går till stranden.

Hoppet finns att Junia nu blivit så stor så att hon kan protestera. Då lär det bli balletdräkt i stället. Rosa, glittrig, med skyra tyllpuffsärmar.

Över lag trivs i väldigt bra. Under lag också.

Kommunala dagis i Spanien har ofta väldigt bra resurser.
Synd och skam att de har så få platser och att man måste ha tur för att komma in (sker via lottning). Personalen som jobbar har i regel bättre betalt än på de privata, har bättre arbetstider och är därmed mindre trötta. Vi hade en enorm tur som fick en plats, hade redan betalt 180 för att reservera en plats på ett annat, privat.

Vi valde att bo i Vilassar mycket pga att den kommunala skolan här har väldigt bra rykte - jag tror inte att vår ekonomi vare sig vill eller skulle komma att klara att ha barnen i privat skola, som oftast är enda alternativet om man bor t.ex i Barcelonas centrum (om man vill ha en bra skola dvs). Rogge känner via sitt yrke (barnpsykolog) väldigt många lärare och de pratar alltid om vilka områden som har bäst skolor, Maresme ligger högt i topp och om Vilassar hör man alltid bara väldigt bra saker. Känns tryggt och bra att veta att man inte behöver bli ruinerad för att kunna ge Junia och syskon en bra skolgång (som borde vara ALLA barn förunnat).

Vilassar är dessutom en underbar by, inte död eller sovstad utan massor som händer, barn överallt, stranden på promenadavstånd (3 minuter från där vi bor), trevliga som restauranger, 30 minuter med tåg till Barcelona/Placa Catalunya, mysiga byar runt omkring, Lidl/Aldi/Carrefor/Aki/Dia/Caprabo på Bilavstånd 5 minuter och Condis samt egen marknad och ekologiska affärer i byn. Plus annat smått och gott -utomhusbio på sommaren, ofta gratisaktiviteter för barn på helgerna, kommunal musikskola etc. etc. Plus allt det "snobbiga"; tennisklubb, båtklubb, nunneprivatskola, ridklubb, skönhetscenter och golfbana i närheten (Llavaneres).

Får jag bli ambassadör för Vilassar nu? Foton!!

Inskolning - huga!! DEL 1 i Erfarenhet av dais och skolor i Catalunya

Efter att ha följt Dinas inskolning på dagis så känner jag att även jag vill vädra detta tema lite.

Junia skolades in i september förra året, hon var då 1 år och 6 månader.

Jag såg Junia som en otroligt trygg och framåt tjej, även om jag väl kunnat skönja en viss ”mycket snack och lite hockey”-attityd hos henne, dvs utåt sett är hon väldigt tuff, I SYNNERHET om mamma eller pappa är i närheten, helst inte längre bort än 1 meter eller så.
Jag trodde inskolningen skulle vara lätt som en plätt, lite tandagnisslan till en början men inte mycket mer.
På Junias dagis körde de med inskolning 2 och 2, dvs två började, var själva med fröknarna 2 dagar, sedan kom det till 2, då var de första två i regel lugna, och så fortsatte det så. Eftersom vi inte hade bråttom utan kunde kombinera våra jobb med Junia så vart vi sist att skola in.

Första dagen fick vi komma och hämta Junia efter 30 min (man lämnade annars 2 timmar och kom tillbaka), hon skrek så att ingen kunde tänka till slut. På kvällen i badet frågade jag om det hade varit kul på dagis...

No nej no nej nej nej nej! sade hon med eftertryck. Här skulle ingen språkförbistring i världen kunna missa vad hon ville ha sagt med det.

Dagen efter skrek hon från det att hon kom in på gatan. Dagen efter från det att de närmade sig gatan. Till helgen skrek hon NO NO NO bara vi närmade oss området dagis ligger i (och eftersom Vilassar är litet täckte det typ hela stan...).

Vi tänkte och tänkte..vad göra??? Folk började berätta historier (för att muntra upp tror jag, men vad fan..motsatt effekt) om barn som ALDRIG vande sig, som skrek i ett år. Jag hade nog stått ut två veckor, sedan hade vi fått göra ngt annat.
Vi kom på att ändra strategi: hon skulle få komma vid 11, och 45 minuter senare var det lunch och Junia ÄR ett matvrak. Hon älskar allt som har med mat att göra, även de som serverar henne.

Aldrig hade de sett en så radikal förändring. Första dagen satt Junia butter på sin stol, men lik förbannat åt hon upp allt, varenda smula.

Dagen efter traskade hon in, ryggsäck på ryggen, drog fram stol till runda lilla bordet och satte sig att vänta, vad skulle de få för smaskens idag då?

Sedan dess har vi aldrig haft minsta problem.

Humbug eller vetenskap?

Igår var jag och fick behandling (jag har fått klagomål på att jag använder ordet rehab, så ok, nu säger jag behandling – se vad ödmjuk och flexibel jag är när jag vill...) för mitt diskbråck/mitt döda ben.

Centret som jag går till ligger i Vilassar och ja, jag hade ju inte gått in där om jag inte blivit remitterad. Buddahstatyer samsas med superduper-hightech-utrustning, kristaller och rinnande vatten, ljudet av valsång är ständigt närvarande och min stackars näsa borde kalibreras om så att den inte vore så känslig – jag hatar verkligen den typiska weledadoften av calendula – pjuh!

Fick ligga ner på en brist och först krafsade terapeuten mig lite på hals och käke. Skönt? Njae..vet inte, första gången undrar man ju mer vad som komma skall, tänker på att jag kasnke skall ha med mig ett par extra trosor nästa gång att byta till strax innan jag går in, att jag måste beställa tid för fotbehandling (ack ve och fasa om hon ska klämma på mina sumpiga fötter!!!) och undra om jag rakat mig ordentligt. Försöker slappna av och tänka på att de gör detta dagligen, att hon sett det mesta, att bitteriblitteri bla bla bla.

Så är det dags för benen, hon killar omkring lite på insidan av låren, på knäna, hit och dit killas det. Och så ner på fötterna..huga, ja ja, det får hon ta, hoppas hon inte blivit immun mot weledalukten så att hon kan särskilja mina små sumpiga fötters ”jobbat-hela-dagen-lukt”...

På det hela taget är det helt ok, inte SKÖNT SKÖNT, men att någon dedikerar 1 timme åt mitt välbefinnande är väl helt ok, och jag betalar ju inte ett öre.

Sedan började det hända grejer. På kvällen fick jag störthuvudvärk, kill och myror i ben och fingrar och det höll i sig utan uppehåll. Fortfarande.

Så vem vet, 10 behandlingar kan kanske skaka liv i döda punkter och lindra ngt.
Vi får se.

Jag och Eric

Ja det är helt klart jag och Eric Löwenthal som slåss om Googles Löwenthal-förstaplatser. Eric vinner på google.se, men det är ok, han är ju för fan släkt. På den spanska vinner jag, öh, vinner och vinner, Eric innehar plats 1 (ett) på google.se medan jag har plats 37 eller liknande på google.es.

Att han sedan är med hundra gånger mer än jag det är ok, jag kan ju inte representera min blogg som Löwenthal mer än när jag skriver ngt om Löwenthal (vilket ni kan se att jag kämpar hårt med just nu).

Jag skall sätta upp ett mål för 2007, jag skall segla om Eric. Fast jag sätter ju krokben på mig själv bara genom detta att jag nämner honom här..fast det kan jag bjuda på.

Äntligen - THE TRUTH!!!

http://info.org.il/irrelevant/may02-smilepop-soapbox4.swf

Så vackert

För många många år sedan satt jag för första gången och rös till den otroligt pampiga Barcelona med Freddie Mercury & Montserrat Caballé
Föga visste jag då att jag cirka 15 år senare gravid med mitt andra Barcelonablattebarn skulle sitta och småsnyfta till samma vackra sång, på ett kontor i Barcelona, och som fast boende sedan 10 år tillbaka. Lite vet man om framtiden.

Mer blod

Utmattad somnade jag sedan vid 21 för att vakna med ett ryck av att ngn idiot, faktiskt den första jag ser/hör i Vilassar (till skillnad av Malmö som är så locos-tätt att man undrar..), har tagit tag i en av våra pappskivor som vi satt ut på gatan till sophämtningen, och skriker:

Esto es la tercera guerra MUNDIAAAAAAAAAAAAAAAAAL
(Detta är det tredje världskriget).

Varje gång han skriker MUNDIAL höjer han rösten rejält. Detta upprepar han cirka huindra gånger, ibland lägger han in annat av värde såsom Det jag har här är ett kärnkraftsvapen som skall förgöra EEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!! och Polisen i VILASSAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!!!!!!!!

Rogge går ut och skriker åt honom att hålla klaffen men hen som inte är från Malmö har ju inte vett att frukta för sitt liv och står ända ute på avfarten, inget stängsel som skyddar, ingenting. Jag väser: Kom in för fa-an!!

Snubben fortsätter att skrika och efter ett tag står jag inte ut längre (vi har sovrummen mot gatan och vardagsrum etc. mot gården) så jag messar Rogge: "sorry att jag blivit en kärring men ring polisen för helvete!!!"

Efter ett tag kommer faktiskt polisen (vi var inte de enda som hade ringt) och det blir så småningom lugnt. Lagom för mitt diskbråck att göra sig påminnt så att natten blir en enda lång plåga. Fan. Fast i dag skall jag på rehab, tjoho!!!

Junia hatar mig

Igår avskydde Junia mig. Hon ville se blod. Hon såg att jag var förbi av trötthet och gjorde återstoden av dagen till ett rent helvete.

Jag plockade ut saker ur kylskåpet, rensade lite allmänt samt checkade vad vi skulle äta. Junia kommer, hon har tagit av sig byxorna.

-Mamáááá
-Hmmmm, svarar jag från kylskåpets inre
-Kissa
-Eh??

Ser Junia, som likt sin far skjuter fram höfterna och pinkar, på golvet (njae, Rogge pinkar inte så ofta på golvet).

Till middagen:

-Blubb-blubb mamma
-Ok, vänta ska du få.
Jag ger henne lite mineralvatten för att se hur hon tar ett klunk och sedan häller resten över bordet, samtidigt som hon stirrar mig stint i ögonen.

Dags att sova. Junia kissar på toaletten och borstar tänderna. Dricker välling. Great tänker jag, det här kommer gå fort, hon är jättetrött.

-Kissa
-Jamen du kissade ju nyss
-Kissaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
-Jamen...
-Kissaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Ok, man vill ju inte riskera att stackarn behöver kissa på sig för att jag är rigid och dum.
Så vi går på toa igen. Hon sätter sig, sitter två sekunder sammanlagt och säger:

-No, inte kissa

Tillbaka i sängen.

-Kissaaaaaa
-Nä nu får du ge dig.

Utbrottet som följer på detta kan ingen föreställa sig. Junia hoppar, hon bankar i sänggaveln, hon studsar runt, hon slår över i kullerbytta och framför allt: HON VRÅÅÅÅÅLAR!!!!

Efter ett tag säger jag argt:
-OK MEN GÅ OCH KISSA DA!!!

Så kan ni sätta sista stycket (från Kissa första gången) på repeat typ 3 ggr. Fast pitcha upp det rejält och höj volymen.

That´s my lady´s night! Och er? Ah, på klubb. Kul.

Pappa är ett basketproffs

Går man på Grönan med ngn som spelat i La Selecció Catalana så vore det väl skam om man inte lyckas roffa åt sig en gigantisk jättefotboll! Rogge mätte, studsade ngr gånger och TJONG! Där satt den!

Ja alltså vi var inte på Grönan igår, detta var bara en liten återblick eftersom det var så dåligt med uppdatering under semestern. Ok så?

Usch Guillou

Mycket kan man väl säga och mycket kan man få skriva, men det finns gränser, om inte andra så det som gränsar till osmaklighetens. Att om Stieg Larsson (que en paz descanse) säga att:

Radiointervju med Guillou (enligt Aftonbladet)

-Men kan du förstå framgången för Stieg Larsson?
– Ja, det finns ju en oslagbar metod att lansera sig litterärt tydligen. Och det är att dö. Men det finns en nackdel med den metoden.
Det är svårt att håva in degen efteråt?
– Ja. Bland annat. Och det blir svårt att fortsätta skriva.

Det tycker jag är kässt. Osmakligt sagt.

Piratförlaget missade den här storsäljaren - ok - that´s it. Sånt är livet i förlagsbranchen.
Själv fick jag det här manuset i handen för ngr år sedan från bokförlaget Zeta // Ediciones B och gav den det högsta betyget jag någonsin gett ngt jag läst för dem (9 litterärt inom sin genre och 9 kommersiellt - och man kan ju inte säga att jag hade fel) samt rekommendation att ABSOLUT översätta, i synnerhet som jag hört att det fanns fler delar. Tough shit för dem att de inte lyssnade på mig och översatte den.

Lunch

Och ja, dagens lunchtvång blev en promenad med Monkan till Mare Magnum, för en lunch på Fresh eller vad de nu heter, hemska kedjan. Maten som vanligt tradig och utan smak, men sällskapet och utsikten över Barcelonas ena hamn trevlig. Och barnvakten kom 1timme och 10 minuter för sent så Rogge missade sitt tåg. Men han hanterade det riktigt bra, trodde han skulle få ett slaganfall.

Facebook

Helt ärligt, jag har inte tid med något som Facebook. Vem vet, jag kanske blir helt hooked en dag och vill veta allt om alla funktioner etc. men som läget är nu tycker jag det är rakt av alldeles för mycket för en heltidsarbetande (ja redan som halvtidsarbetande).

Dessutom må jag vara lite korkad men jag fattar inte hälften av allt, jag får en massa meddelanden om olika saker och så trycker jag och hamnar uppenbarligen fel för mest hamnar jag i ett ingenting. Jag har meddelanden i inkorg och på ngn ”wall” och folk delar ut karatesparkar och man skall rädda ngn och det är vampyrer och God knows what.

Att jag sedan stör mig på småsaker som att ”Bluttanblä och Viktoria blev vänner det och det datumet” dvs det datumet som jag accepterade ngns inbjudan till Facebook, ja det är ju helt stört, bör omformuleras.

Nä, jag trivs bra med att bara blogga, ni märker ju vilket ”mood” jag är på så det behöver jag ju inte uttrycka med ngn smiley.

Mitt nya liv

Så! Nu har jag bunkrat upp för mitt nya liv på heltid: Paracetamol för huvudvärk och spänningar i musklerna, magsurhets-dryck i portionsförpackning, Breeze som är en salva som kyler och lindrar ont i diskbråck samt grissinis som man kan tugga på under långa arbetsdagar..

Oh vad härligt, känns som en alldeles förträfflig höstshopping! Pillertrilla pillertrilla, det är livets melodi!!

Larvigt

Så. Nu har jag ätit långsamt. Beställt kaffe. Gått ända till foten av Montjuic (berget söder om Barcelona) och kollat in färjorna som går till Menorca och Ibiza. Kommit tillbaka till kontoret, kissat och hämtat vatten och frukt. Och ändå har jag 10 minuter över på min tvångstimme. Jag avlider av larvighet.

Höst? Nej inte vad vi känner av...

varför varför VARFÖR!!??

Varför öppnade jag min mailbox det första jag gjorde när jag kom in på jobbet idag? Man ska aldrig göra det. Man är dum i huvudet och öppnar den för att se OM där ligger ngr obehagliga överraskningar - och så GÖR det det!! Och vad gör man då? Ja då kan man inte koncentrera sig och ha en god frukost. Satan. ursäkta.

Barca-sentimental

Jo, anledningen att jag var själv hemma var att Rogge gått iväg för att kolla Barcamatchen. Vi har inte betaltv (eftersom Rogge skulle titta på sport dygnet runt) och då får man gå ut och kolla i närmsta bar. Och ja, hans kärlek till Barca är klart större än min (min är stor men hans gränsar till fanatism) så då får han gå och jag stanna hemma.

Men så minns jag, snyft, alla de matcher man suttit och följt i rökiga barer, innan graviditeten, under graviditeten och senare utanför baren, på terrassen, med Junia sovandes i barnvagn och vi med stolarna vinklade så att man kunde se storbilden genom fönstret.

Inget har förändrats förutom att Junia inte sover i vagn längre och att matchen då består mer av att jaga henne på olika sidogator än att se Barca spela. Jag saknar det.

Missförstå mig rätt, jag byter inte ut Junia mot ett antal Barca-matcher. Men allt har sin charm. Kommer t.ex ihåg när Junia var nästan nyfödd och det var Barca-Madrid. Vi checkade upp en bar nära Rogges mamma, hörde med ägaren att den inte var för Madridanhängare ( alltid lite spänt om man hamnar "fel"), Rogge sprang ner och tog plats i tid, jag ammade, sprang ner, gick hem och checkade i halvlek och så on. Som sagt, det hade sin charm. Och jag har fortfarande inte sett Henry spela.

Misslyckad barnuppfostran

På flyget hem till Spanien kom jag på att det bästa skulle vara att byta sovrum, så att Junia tog vårt som är mycket större och vi knökar in vår gigantiska järnsäng i hennes rum (jorå, den går in, jag har bra ögonmått till skillnad från alla kråkor som kraxar om att den aldrig kommer få plats där). Jag tänkte att då kunde ju Junia börja sova själv, skulle ju inte bli ngn egentlig förändring eftersom hon ju då skulle sova kvar i det rum som hon alltid har sovit i.

Sagt och gjort, idag flyttade vi om allting och jag bäddade fint med nya fina lakan (från Falsterboden, det ni!!!) och ja, perfekt på alla sätt och vis, Junia var dödstrött för hon hade inte sovit middag och vi hade badat och surfat på vågorna hela eftermiddagen, grundat med falukorv i ugn och sedan välling och jo, hon somnade gott och vaknade 10 minuter senare (vilket hon ALDRIG brukar göra) och konstaterade:

-Junia vaken.
-Öhum..ja, man ska du inte sova mer, tycker du?
-No, kanske läsa bok?
-Nej ingen bok nu, du ska sova.
-No.

Alltså, jag är trött. Jag har diskbråck. Jag börjar jobba heltiden (med tvångsmatning inkluderad, som tidigare nämnt) och skall alltså vara på plats 7-16 från och med imorgon och minst 4 månader framöver. Jag pallar inte med motgångar. Saker måste flyta, flow you know!

Gör det inte det så lägger jag ner.
Så nu ligger Junia i vår säng. Och doktor Estivil vrider sig i sin vita läkarrock (fast han ligger tack och lov inte i vår säng).

Höst?

Så lustigt att läsa alla höstinspirerade bloggar från Sverige. Känns mysigt, å ena sidan. Sedan äter man frukost på terrassen och planerar för en dag i Tossa del Mar på playan (Tossa Åh Tossa!!) och så känns ju det som det bästa av allt. Fast när man har husbehov (pysselinspirerad som man har blivit SOM ALLTID efter att varit i alla vackra Sköna hem-hem) är det klart bättre med höst.

Sommarkilon och bebiskilon

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är bebis och vad som är Marabou Mintkrokant på min mage. Vet bara att när vi går på stranden och jag ligger på sidan så glider den liksom ut som kaneldeg (ja kanel för att ni ska förstå att vi har det varmt och skönt och har blivit brungräddade igen efter ett litet höstavbrott i Sverige).

Köpte 6 stora 200-grammare som jag i något långsiktigt ögonblick såg framför mig skulle räcka till November eller ngt, de skulle bara plockas fram vid trevliga middagar då man ville ha ngt lite speciellt att bjuda på. Nu är det 3 rader kvar på den sista. Och jag kan inte skylla på Rogge för jag hade gömt dem.

Porque tu lo vales! Loreal. Kan man köra den här?