La mano de dios..

Fantastisk. Hade inte hört/sett denna. Tack lillebror (Knut, antar jag?! För fler lillebröder har jag väl ändå inte?). Så fick jag lite leende mitt i min dystra Atlas-tid (som nu är etter värre då vi avhandlar USA som jag annars inte befattar mig med).

Ole ole ole ole die--gooo die--goooooooooooooooooooo!!!

Never look..

Vad då aldrig titta bakåt. Titta aldrig framåt, skulle jag snarare säga. På ett prov bläddrar man lite framåt, ser ngn hiskelig uppgift och blir så blockerad att man inet kan koncentrera sig. Eller som nu, då jag bläddrade fram i den hittills ganska behagliga och luftiga Atlasen som jag korrekturläser och vad finner jag..text text text...raddor med ord, text i långa banor, massivt. Var tog alla fina foton vägen? Stora härliga färgbilder som gjorde mitt jobb njutningsfullt!

Never look forward.

Ketchup var det ja...

Gala my Gala! Min älskade tråkmåns.

Who´s that little person walking overthere?

A lot of people ask me.. stupid fucking questions

A lot of people think that.. what I say on records

or what I talk about on a record, that I actually do in real life

or that I believe in it

Or if I say that, I wanna kill somebody, that..

I'm actually gonna do it

or that I believe in it

Well, shit.. if you believe that

then I'll kill you

You know why?

Cause I'm a

CRIMINAL

CRIMINAL

You god damn right

I'm a CRIMINAL

Yeah, I'm a CRIMINAL

Same same but different

Vi kör på samma färger tjejen som hänger med min lillebror och jag.

Fast mina är lite mer..bekväma?

Sjuk - hittat den skyldige?

Jag åkte till Stockholm i mitten på april och kände mig lite risig men inte mer än risig. Sedan blev jag sjukare och sjukare och nu har jag haft diarré var dag sedan dess.

Var det Daniels flin till svenska skattebetalare som gjorde det?

Eller att Arlanda kallar sig något i stil med The Love Airport.

Eller bara det faktum att Sverige accepterar monarki.

Ja, vad vet jag, sjuk är jag. Går det måhända över när de gifter sig?

Blattebarn

Gala utbrister glatt några gånger om dagen: Pippi Hora! Pippi Hora!!

Visst, hipp hipp hurra på utländskt vis kan bli så fel så fel.

Nu är våren kommen, nu är våren här...

LOST IN VINTERVIKEN

Ja det kan man nästan tro!

Flyg fran Barcelona

Jora, efter en stressig morgon (vaknade med nyheterna: Nu stängs flygplatserna igen!!) sa kom jag iväg.

Med ett halvtomt Spanair flyg flög vi ordentligt i snömoln, men inga askmoln, till Svea rike.

Och jag är sa nöjd med att vara här. Nu skall jag ut och ga i ett iskallt Vinterviken.

Har foton pa det halvfulla planet men det funkar inte att ladda upp.

Alla var nöjda, regnet höll sig lugnt och sansat och alla föräldrar hadevarit smarta nog att köpa identiska presenter till de två födelsedagsgrisarna.

När Junia dagen efter lät Gala prova Hannah Montana-glasögonen förstod jag att de måste spänna eller något annat, annars tror jag inte hon hade kommit i närheten...

Party

Lite ostadigt väder, första mamman ringde vid halvtio:

- Eh hehehe...la fiesta, blir det någon (öh typ not)

- Ja visst, vi är i full gång här med förberedelserna. Eller som man brukar säga i Sverige, det fiiiiiinns inget dåligt väder...bara dååååliga kläder.

On my way?

Tro´tt eller ej, men jag har nu mitt boardingcard i telefonen. Med tanke på alla rykten som cirkulerar angående turordningen på de passagerare som kommer från cancellerade flighter och de som är bokade så har jag nu kastat iväg min fakturera online trots att det stod att man inte kunde det för de nordiska länderna och tyskland. Kunde man visst då, hur lätt som helst.

Så nu kan bara ett nytt askmoln stoppa mig. Eller det kroppsliga fenomen som drabbat mig sedan i fredags kväll...bot och bättring, nu är jag inte tuff längre och rissoppevatten står här bredvid.

Snö?

Fast nu säger de att det skall snöa så jag tror fan ta mig att jag skiter i att åka. Nu får det väl vara nog?!

Och nu gjorde Inter mål, skit.

Stockholm.

Jag som såg fram SÅ mycket emot att få komma bort lite, få andas annan luft, tänka andra saker, ny energi. Så blir jag stoppad av ett askmoln. Kanske. Min biljett är till på torsdag klockan 11. Men det ser dystert ut.

Nu har jag i alla fall hittat mitt pass som jag inte hade riktig koll på. Jag har gjort vad jag har kunnat för att komma iväg, med andra ord.

Världens bästa granne

Det har vi. Tantalanten, som vi kallade henne då vi inte visste vad hon hette, är verkligen världens bästa.

Hon har aldrig gett oss onda ögat trots Galas fandangas och eviga vårskrik nattetid såväl som dagtid.

Idag låste Rogge ute stora delar av familjen på terrassen. Han gick ut för att säga hejdå, gick in, låste dörren och drog. Detta vid två halvtre något. Jag kom hem vid tre, stora tunga kassar som jag släpat från bilen, och upptäckte att jag glömt mina nycklar. Ingen hemma. Var tvungen att hämta en grej klockan 15.15 så jag drog dit och antog att maja skulle vara på plats då jag kom tillbaka. Nix.

Satte mig på trappen i solen (tack och lov för den) och passade på att göra en massa samtal. Efter ngn timme kommer Tantalanten ut och meddelar att min familj är utelåsta så kanske kan jag släppa in dem.

UJ!

Efter lite knep och pyssel lyckas vi få upp dörren med en röntgenplåt (thanks Spain att ni är så generösa med att plåta oss så alla har ett lager av diverse kroppsdelar på plåt).

Tantalanten har under hela eftermiddagen sett till att hålla maja och barnen vid liv, hon har kastat ut vattenflaska, riskakor, bröd, yoghurt (med socker!!! till barnens glädje) och lite annat smått och gott.

WOW!

Snille på heltid

Nu ni! Nu börjar jag mitt extraknäck nummer 47899000, som korrekturläsare för en radda böcker med knep och knåp. Jag som alltid varit heldålig på allt sådant..nu måste jag ju lösa alla uppgifter så att jag ser att de stämmer. Bad att få de spanska lösningarna så att jag har något att tjuvkika i.

Men alltså det här är ju galant, först Jepardymästare, och nu Einsteinvarning. Fantastiskt. Nu kan ni bjuda mig på fest igen, ungarna sover, jag snackar inte bara sömnbrist och Guantanamo utan kan dra upp en del intressanta kuriosa.

Livet ler!

Gala är gullig när hon är glad

Gala är absolut den mest envisa ungen jag känner. Jag hoppas att hon en dag lär sig att kanalisera sin envishet så kan det säkert blir riktigt bra. Som det är nu finns det inga gränser för hur envis hon kan vara, och inget är för litet eller för obetydligt för att inte dö för det. Shit vilka bråk man kan ha med henne redan, jag bävar för tonåren!

Ibland tittar folk undrande på en, varför GÖR vi ingenting för att lugna den gallskrikande ungen..Men det är faktiskt HELT omöjligt. Det finns i princip INGENTING som kan få in henne på ett annat spår om hon har fått något i huvudet. .

Hon kan bli ett klädmärke en dag: Radical Gala. Freaky haute couture.