manu chao - me llaman calle
Sorglig, glad, nostalgi, nattliv, schabbigt barcelona, klubba, putas, peleas, escudellers, plaza real, kärlek, stolthet, vänskap, hopp, lycka, la puta vida
Sedan -98 bor jag i Catalunya, Spanien (först i Barcelona och senare i liten by uppåt kusten). Bloggar om livet här, om att vara svensk och försöka få till det med barn, familj och jobb, vardagliga krockar med Katalonien och katalanerna men också fler och fler krockar med det där "svenska" som man har med sig i bagaget och som man ibland inte vill eller kan kännas vid.
Sorglig, glad, nostalgi, nattliv, schabbigt barcelona, klubba, putas, peleas, escudellers, plaza real, kärlek, stolthet, vänskap, hopp, lycka, la puta vida
Upplagd av Viktoria Löwenthal på 15:28
4 comentarios:
mmmmmmmmmm....ståpäls ;-)
Tyckte den var fin, vacker och sorglig..uj, alla dessa horror man lärde känna när man jobbade på moog, trasiga, stolta, knasiga, knäppa, framåtsträvande, drogade, vackra, dekadenta, hemska, elaka, pjuh, en hel värld därnere, på natten, morgonen, raval...
Jag saknar det ”gamla” barcelona ibland, när raval var snuskigt och inte inne, när plaza real var tomt och öde klockan 3 på natten, när det inte var så mkt balla barer i varenda hörna och allt inte var så fashion. Samtidigt är det lättare att vara utlänning nu, allt mer ”europeiskt”..
Oj, det är inte ofta man får höra en sentimental Viktoria, det låter ju som mig när jag resonerar kring något förflutet,
Kramar Emma
Haha, jag sentimental? Nej aldrig...NÄÄÄ, det är ju inte sant, jag är ju JÄTTESENTIMENTAL men kanske inte så generös med mina känslor som du. Men jag jobbar på det, att få till känslolivets alla spektran även utan alkohol, det ska du veta! Och denna sång med tillhörande video är ju som gjord för min dekadenta sentimentala ledsna arga pulp fiction-sida, den som du är en av de få som verkligen känner till...
Publicar un comentario