Kyrkan ger frid

Vi går förbi gamla kyrkan varje dag på väg från dagis. Tidigare har Junia mest uppmärksammat den om den slog några slag, då var det Labolina som var i farten. Men häromdagen var det helt plötsligt en massa frågor om huruvida det var ett slott och om det fanns spöken där (Labolina räknas inte in i kategori "spöke", spöken är Junia nämligen rädd för, och hon är INTE rädd för Labolina). Jag försökte förklara att "Nej, det är inget slott, det är en kyrka, därinne kan man...öh...man kan...", ja vad fan ska jag säga om detta? Jag ville inte gärna ge mig in på en utläggning om kyrkan och kyrkans makt, katolisism vs protestantism, inkvisition, falskhet, hyckleri etc.

Så jag förkortade ner min svarsversion till: "Ja alltså man kan få lugn och ro där inne" (och lade till lite för mig själv; om man är troende det vill säga, och troende på "rätt" sak, i "rätt" land, "rätt" tid...annars kan man, om det vill sig illa, gå riktigt illa!).

Idag när vi gick förbi ropade Junia: "Mamma, kolla kolla, där får man lugn och ro!!!!".

Tryggt att veta att det inte bor så många svenskar i Vilassar, de hade lätt kunnat få en felaktig bild av mitt förhållande till kyrkan.