Storm i ett blogglas
Varför läser man bloggar?
Det började med att man i en blogg fick lite skäll för att man inte som en av de 200 läsare som fanns hade gratulerat sonen på hans 1-årsdag.
Sedan var kommentarsstormen ett faktum.
Själv blev jag lite fundersam då jag läste inlägget; Va? var min första reaktion. Sedan tänkte jag att jaha, hon kanske tycker det är ont om kommentarer och detta lär ju väcka reaktioner (correcto!).
Jag har på denna blogg hunnit berätta att jag (i nämnd ordning) är gravid, skall gifta mig samt fått vara med som favoritbloggexemplar i Terri Erikssons krönika i Aftonbladet. Tre saker som väl kan anses rätt stora för en vanlig dödlig som jag.
Somliga har gratulerat, somliga inte. Faktiskt inget jag reflekterat över.
Igår berättade jag så att Rosa, min svärmor, verkar ha överlevt sin bröstcancer med bravur. Även där en del grattis via bloggen från somliga, via telefon från andra och från en del en kompakt tystnad.
Normalt.
Jag tror faktiskt inte att folk läser bloggar för att de bryr sig om mig och min familj. Lika lite som att folk tittar på Big Brother för att de bryr sig om de inne i huset, eller klickar in sig på senaste Britney för att se hur hon mår.
På spanska finns ett fantastiskt bra ord, ett av mina klara favoriter: MORBO. Någonting ger dig MORBO.
Jag har ännu inte hittat den fulländade översättningen till svenska.
Morbo...mmmmmm, me da morbo..
Ordets betydelse? Kittlande, lite pervers förtjusning, lite mer, lite förbjudet, lite mmmmmmmmmmmmmmmmmm. Snabbcheck på nätet så hamnar man i en förklaring av ordet via en intervju angående rivaliteten Real Betis och Sevilla (två andalusklubbar): ” Historia. Historia och brinnande, andalusisk passion. Det finns ett spanskt ord för de känslorna: Morbo. Begreppet Morbo innefattar visserligen fler rivaliteter inom spansk fotboll än de mellan de Sevillanska klubbarna, men ingenstans pulserar Morbon så starkt som i Sevilla.”
Människor läser bloggar av olika intressen, men ett fenomen är jag övertygad om och det är att det ger morbo. Och ett annat, mindre ädelt: Många läser för att störa sig, de vill veta vad knasten säger idag (jag talar nu INTE om den aktuella bloggen ifråga, utan fullkomligt generellt), se bara på Alex Schulman, jag tror inte 250 000 läsare om dagen var överens med vad han sade, men det gav många en viss pervers njutning.
Jag läser bloggar för att det mättar mitt behov av att kika in i andras liv, i synnerhet de som bloggar öppet och oprivat om allt. Jag läste tidigare till antropolog så vad fan, antropolog med rätt att glutta, icke sant? Det är min passion, och i gengäld bjuder jag tillbaks lite på mig själv, för dem som är intresserade.
12 comentarios:
Även om man bloggar för man tycker det är kul så vill man ju ha någon form av uppskattning för allt jobb man lägger ner. Speciellt om man vet att ca 200 pers om dagen läser ens blogg. Jag tigger kommentarer ibland. Det känns som jag pratar och pratar och jag tror iaf att någon lyssnar, ibland vill jag de ska svara också. Förstår absolut att man vill höra ett grattis tillbaka när man talar om att det finaste man har fyller år. Iaf av släkt och vänner.
Jamen jag tror faktiskt inte att man har 200 nära vänner, jag menar jag har 7 syskon och minst 4 föräldrar samt en drös bra vänner men vi har i synnerhet en relation UTANFÖR bloggen.
Att vilja ha kommentarer är en sak, att berätta VILKEN sorts kommentarer man vill ha är ngt annat.
Dessutom så är det väl så att det man ber om av andra skall man vara den första att fylla själv. Som jag skrev så har jag inte hört ett grattis angående någon av de 4 nämnda höjdpunkterna i mitt liv sedan jag började blogga.
Jag tycker bloggande skall vara positivt och ärligt och stöttande, har aldrig förstått de "elakingar" som går in och spyr över ngn i kommentarer, men dem behöver man ju inte ägna mycket intresse sedan heller.
Jag personligen skulle känna mig urfånig att gratulera någons icke läskunniga son via en blogg, i synnerhet som jag inte träffat ngn av dem. Om ngn skriver att OH vad jag är glad för ditt eller datt som jag uträttat, mål som nåtts etc ja då hade det kanske kommit ett grattis spontant. Eller inte (vilket inte betyder att jag missunnar personen i fråga ngt).
reaktionen blev enorm vilket jag tyckte var lite roligt (syftar på marias blogginlägg). uppenbarligen tar de som läser bloggen åt sig av det hon skrev och lät det bli något att irritera sig på. personligen tänkte jag inte så mycket på det. kommenterar jag, som i det här fallet, och vilket jag i mångt, mycket och gärna gör, så gör jag det för att jag tycker det är intressant, trevligt eller stötande som många fann marias inlägg. grattis föresten till kommande bröllop och en friskare svärmor, men framför allt till en bra blogg!! linda
Jeje.
Och den här degen bara jäser.
Jag är en av dom som lämnat kommentarer på det i texten nämnda inlägget. Inte för att jag fann det stötande eller irriterande (som la linda antog). Blev, som säkert många andra (även av dom som bestämde sig för att lämna en kommentar), bara som ett frågetecken. Brukar inte lämna kommentarer. Smyger bara runt. Men igår var jag tvungen. Blev för nyfiken på varför man skriver ett sådant inlägg som hon gjorde.
Antar att jag nu kommit igång med att lämna kommentarer :).
Hittade faktiskt till dig via Terris krönika. Gillar ditt sätt att skriva. Även om vardagliga saker i ert liv.
Morbo. Det ordet hade jag glömt bort. Någon som försökte förklara mig ordets betydelse en gång. Gick inte så bra. Hoppas du hittar en bra översättning till svenska någon dag! :)
ja, nu bara måste jag ju kommentera här med.... ;-)
Jag håller fast vid att bloggar är ett nytt sätt att vara social på, på distans, man väljer som bloggare vad jag lägger ut för beskådan till omvärlden om sitt eget liv, och jag kan inte hålla med Dina och maria om att man ska kunna förvänta sig någon feedback. Nu har jag knappt några läsare alls på min blog, och förväntar mig överhuvudtaget inga kommentarer alls-är häpen när okända har varit inne och läst, men, vill man ha någon form av bekräftelse för det jobb man lägger ner, då tror jag man bör lägga energi på något annat!
Ska fundera på svensk översättning till morbo... kanske inte finns någon bra (som med pijo och killo...)
Jag lägger gärna min energi på blogandet då jag tycker det oftast är väldig kul. Jag skulle nog inte fortsätta blogga om det inte var någon som läste eller om jag inte fick någon feedback. (Ser ingen mening med det då).I nästan allt jag gör i livet vill jag ha feedback. Jag är sån, säkert fler än mig. Alla är inte likadana, (som tur är!).
Jag förstår inte... Måste tvåhundra pers gratta någons son på födelsedagen? Det verkar ju absurt!
Du nämner bröllop och andra personliga högtider här och, med all respekt för att det är stora saker i ditt liv, så gör det ingenting för mig. Jag skiter högaktningsfullt i okända människors personliga högtider.
Däremot läser jag gärna här, eftersom du verkar vara en klok människa som kan skriva, och dessutom är det intressant att läsa saker ur en utlandssvensks perspektiv. Något jag för övrigt önskade att du ägnade dig mer åt - alltså reflektera över saker ur ett utlandssvenskt perspektiv alltså.
Så för att sammanfatta läser jag bloggar för att få åsikter och synvinklar. :)
Som sagt, vilken tur att vi alla är olika. Jag gillar din blogg precis som den är.
men, bekräftelsen kanske är antalet läsare... Vill man ha "mer", som du och Maria verkar vilja, dâ tror jag man kan bli besviken (och det ár ju synd att behova bli det.....)
OWEI!! Precis som jag anade så stängde Orange ner mitt abonnemang, Från och med att vi kom till rätta med problemet garanetrade de en max på 24 timmar men så var SJÄLVKLART icke fallet. Ser att det rullar vidare och tackar för alla kommentarer för KOMMENTARER är ju roligt det tycker vi ju alla. Och feed back i största allmänhet. Men precis som t.ex Joshua_Tree skriver här så kanske det inte just är det personliga på DET sättet (t.ex att jag är gravid eller att Junia har lärt sig cykla) som gör att folk återkommer till en blogg, sådant skriver man väl mer för nära och kära (och då menar jag inte cybernära, hur nära vi nu är kommer varandra).
Jag tycker att antalet läsare är kul, ju fler desto gladare, och kommenterar de/ni så är jag (haha, jag skrev DET, om mig själv..det var LITE sömn i natt) ännu gladare (även om jag avslöjat mina syskon som de största kommentarsskrivarna under diverse spöknamn).
Och jo, jag vill också skriva mer om att vara utlandssvensk, men jag har ju bott här så länge nu så jag är ju mer utlandssvensk i sverige. faktiskt. men det är ju också ett tema. ska bara träffa lite helyllesvenskar först så sätter min GUIRI(utlännings)-hjärna igång att reagera på allt SVENSKT.
Och Monica, ja visst ja - du måste ju vara rätt person för att hitta en FANTASTISK översättning på ordet MORBO.
Själv läser jag inte en enda blogg förutom den här. Det här är ett alternativt sätt att ha en cyberistisk vardaglig familjerelation med någon som är ständigt saknad. Som att få det där glimtvisa utöver telefon, som ändå inte funkar mer än de givna 10 minutrarna. Så det är bra att du bjuder tillbaka till oss som är intresserade.
Givna 10 minuter...ja det märks att du inte försökt prata senaste veckan..given..halv sekund, tills Junia Envåldshärskaren ser att jag har luren i handen - så vart det STÖRT omöjligt, går inte ens att muta, inte med ngt (ja det skulle vara choklad då men det får ju finnas gränser, kan ni tänka er hur mycket choklad det hade blivit på ett 30-min samtal??!).
Publicar un comentario