Världens bästa kollegor

Jag må ha södra Europas tråkigaste jobb men jag kan i alla fall glädja mig åt att jag har så grymt trevliga kollegor.

Jag jobbar mycket med folk uppe i norden och har lärt mig massor om våra närmsta grannar (nordgrannar alltså, inte portugeijsher), och jag kommer aldrig upphöra att förvånas av den finska öppenheten, rakheten och den många gånger stora avsaknaden av blygsel för att i ord uttrycka känslor. Aldrig har jag fått så många glada kommentarer och fina komplimanger som från finnarna, vem hade väl trott det? Den sista utställningen jag såg på Malmö museum var ett fotoreportage från Finland som var precis så dassigt tonat som det skulle vara, bastu, ris och ett fylleleende. Men nej, efter att ha jobbat med Finland nästan två år måste jag säga: vi bedrar oss, de är fan så mkt rakare än vi svenskar.

Idag fick jag ett mail från en kollega där det stod:

Vi pratade igår med Petri att vi ska förlora(?) dig till
mammaledighet snart. Fi faan. Vi är ledsen.

Sådant värmer, i synnerhet som personen som skrev mailet då jag lärde känna honom för 7 år sedan ALDRIG talade svenska och var otroligt anti, sedan förstod han att det bara var win win att lära sig det han i bakhuvudet egentligen redan kunde och se! Nu skriver han till och med mail på svenska!